män i blåställ

De dyker upp utan förvarning. Plötsligt bara står de där, liksom lösryckta från tid och rum. Du kan ha väntat många andra gånger. Länge. För har man kommit överens om en tid, är det inte då de kommer. Den omvända logiken gäller. Tidpunkten för blåställens ankomst är alltid en annan än den avtalade. Så även fakturan (mer om det senare).

Du kan fråga dem när de beräknar att deras arbete ska bli klart. Det kanske påverkar din vardag. Man behöver planera om man exempelvis ska vara utan badrum. Men pass på! Alla uppgifter du får är falsifikat. Och pratar du med hantverkare A, får du helt andra besked än om du pratar med hantverkare B. Det spelar nu ingen roll, eftersom vare sig hantverkare A:s eller hantverkare B:s besked brukar stämma.

När porten står uppställd i timmar på vid gavel mitt i vintern, beror det på hantverkare. De klarar inte av att stänga den själva. Hantverkare är nämligen inte alls så praktiska som man kan tro. Sådant som att stänga dörrar och att hitta strömbrytare för att släcka efter sig kan visa sig vara en ogörlig uppgift. I de evakuerade lägenheterna i bostadsrättsföreningen intill lät hantverkarna allt ljus stå på dygnet runt och över helgerna i flera månader. Så svårt kan det alltså vara att släcka vanliga lampor.

Allt ansvar är ditt. Du får be om ursäkt för att du finns och är i vägen. Du får städa efter dem. Du får släcka lyset efter dem. Du får betala dem. Du får koka kaffe åt dem. Du får vara glad om de överhuvudtaget kommer.

De kan även välja att se det som en ren provokation från din sida att du vill veta när de tänker vara i ditt hem. ”Ska väl du skita i! Ge oss nycklarna bara. Så kommer vi och går som vi vill”. Att du känner dig tveksam till ge dem dina nycklar – du kanske vill bespara dig upplevelsen av ännu en hantverkare (låssmed) och faktura (för nytt lås) – är ingenting annat än en förolämpning mot dessa hedersmän som ger ett sådant förtroendeingivande intryck.

Var beredd på att få en utskällning om dagen minst. ”Såna här jävla tavlor. Fy fan sån skit” fick jag veta av tre skickliga yrkesmän som skulle måla en vägg i ett angränsande rum i mitt hem. ”Har du en sån där fånig grej, hahahahaha” skämtade de glatt sinsemellan medan jag skamset fick undra vad det är för fel på mormors chiffonjé. Jag inser såhär i efterhand att jag borde ha frågat herrar målare vilka tavlor de tyckte om och skaffat sådana. Och förstås slängt alla tillhörigheter – ärvda eller inte – som skulle kunna tänkas irritera dessa fullblodsproffs när de utförde sina krävande arbetsuppgifter. Jag hade förstås möblerat om innan deras ankomst för att underlätta deras arbete, om någon nu trodde annat.

En bekant berättar hur en hantverkare som skulle renovera ett badrum kom med en verktygslåda. Gick in (förstås med skorna på, det gör alla hantverkare), såg sig omkring, lämnade verktygslådan och gick därifrån. Hördes därefter inte av på två veckor. Då ringde han och ville ha betalt. – För vad? Du har ju inte gjort något åt badrummet? – Jamen, jag var ju där och tittade! Betala!

Man tänker sig en tandläkare. ”Nu har jag tittat på dina tänder. Så nu får du en räkning. Behandling? Laga tänder? Tandvärk? Vet jag inget om.” Eller: ”Jaja vi sa tisdag klockan åtta, men du vet Nisse i UpplandsVäsby ringde och då kan du ju inte begära att jag ska finnas här”.

En äldre dam jag känner har blivit utlokaliserad för stambyten. Hon bor i en evakueringslägenhet sedan åtta månader. Arbetet skulle ta sex veckor. Först sa de att det skulle vara klart till jul. Sedan att det skulle vara klart i februari. Nästa slutdatum var i april någon gång. Nu är det eventuell återflyttning till midsommar som gäller. Den äldre damen, klok och erfaren, drog till med en rejäl marginal redan från början, tyst för sig själv. Nu hoppas hon att det inte är helt orealistiskt att kunna flytta hem till nästa jul. ”Det värsta är ovissheten. Jag skulle gärna ta allt praktiskt besvär om jag bara visste när jag får flytta hem igen. Det är jobbigt att inte veta” säger hon.

En annan bekant berättar om hur hantverkare lämnat sina smutsiga overaller tillsammans med delar av grannens badrum på hallgolvet för henne att ta hand om. Hantverkarna blev verkligt förnärmade när hon antydde att de kanske skulle kunna ta hand om sin smutstvätt och sitt skräp själva.

En kompis sitter i styrelsen för en bostadsrättsförening. Där väntar de fortfarande på besked om när hantverkarna ska bli klara. Dumt nog skrev de inte in i kontraktet att firman skulle kompensera föreningen om arbetet inte blev utfört i tid. Så nu blir firman aldrig klar. Det drar ut på tiden helt enkelt. Ju längre tid det hela tar, ju mer betalt får firman. Företaget de anlitar har kläckt den perfekta affärsidén: ju mindre effektivt man utnyttjar sin arbetstid, desto större intäkter!

Mannen i blåställ, sinnebilden för en hederlig arbetare, är oförmögen att planera sitt arbete och ser det inte sällan som en hederssak att smita undan skatten. Han värderas i pengar minst tre gånger högre än en bibliotekarie. Vad är några års högskoleutbildning jämfört med Riktiga Yrkesmän? Jag bara undrar.

tema fattigdom

”Förutom att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hälsar välkommen kommer du bland annat kunna smaka på frivilligbakelsen, lyssna på Riksteaterns reading om engagemang inom Amnesty och lyssna på en föreläsning om hur organisationer kan effektivisera sitt arbete med hjälp av sociala medier.”

Oklart exakt hur detta hjälper de fattiga. Om någon begriper hur frivilligbakelsen, Amnestyengagemanget, hälsandet på kulturministern och lyssnandet på föredrag gör någon fattig rikare, låt mig veta!

en liten dagsvers till

Lyckan står den starke bi
det gäller alla dagar
Tack skattebetalare för Riksdagens inkomstgaranti
ingen f d politiker klagar.

liten dagsvers

Möjligen kan populasen tycka det är trist
att Sveriges mest eftertraktade affärsjurist
Satsar på sig själv i Peru
- ”det sker med våra pensionspengar ju!”

Men då må de nogsamt begrunda
att Bertils värderingar anses prisbelönat sunda
Och att han lugnt avvaktar LO -kritiken
-” det är inget fel på den juridiska affärsetiken!”

adjö till det gamla, hej till det nya

Förutom de feta små knopparna till vintergäck och en och annan snödroppe som kämpar sig fram i någon lucka i det smutsiga snötäcket, kan våren anas på flera sätt. Tillexempel kan jag märka en lätt oro i luften. Det är dags för förändring. En pirrande, rastlös känsla. Nu kan säkert händelserna i omvärlden – Japan, Libyen, Bahrain och vad kommer de isländska vulkanerna hitta på härnäst nu när tektoniska plattorna uppenbarligen är i kritiskt läge? – hjälpa till lite.

Jojomän. Stora saker är i görningen. Ny ekonomisk världsordning, säger vissa – de finansiella systemen kommer att förändras nu när Japan som äger triljoners triljoner i amerikanska statsobligationer behöver pengarna själva. Petrodollarn får stryk, USA trycker upp mer pengar och drabbas av hyperinflation.

Skuldsättningen är överhuvudtaget ett problem i flera västländer, som till skillnad från Japan är skyldiga pengar utomlands.

Här hemma är socialförsäkringssystemets nedmontering en källa till bekymmer och tragedier. Aldrig har kyrkorna haft så många nödställda som bett om hjälp, och landets diakoner har enat sig kring ett upprop till regeringen.

Några förbereder sig på världens undergång redan i december nästa år. Andra ser belastningen på jordens resurser som något som närmar sig kritiska nivåer. En global livsmedelskris står för dörren, spekulanter på börsen driver upp priserna, stater hamstrar lager av ris och andra baslivsmedel och stora aktörer gör det omöjligt för små odlare att försörja sig på vad de odlar. Den biologiska mångfalden slås ut av genetiskt formgivna grödor, som sprider sig i naturen (hörde jag rätt när Vetenskapsradion pratade om flera sorters genmanipulerade raps i den tyska floran?)

Kärnkraften – som så sent som för några veckor sedan ansågs miljövänlig och säker – anges nu som ytterligare ett gubbdominerat hot mot vår existens.

Och till sist det mest graverande belägget av alla – gredelint är modefärg (som det utmärkta radioprogrammet Stil rapporterade i sin special om Mae West.) Mae West gillade svart, vitt och lila men bar aldrig grönt och pärlor – det förde otur med sig. Jag begrundar med skräck min gröna vårkappa, men lyckligtvis bär jag inga pärlor. Gredelint, lila eller purpur är en färg som markerar en slutfas, konstaterade en färgexpert i programmet. Som plommonen om hösten. Slutet på en era, eller en epok! Att lila kommer i läppstift till våren är sålunda ännu ett tecken – en ny tid randas! Var redo, som scouterna säger.

gud bevare mohammed VI – och de korta nutidsmänniskorna

Tidigare i veckan kom jag hem från Marrakesch. Där hade enligt uppgift några hundratal personer demonstrerat den 20-21:a februari, längs Avenue Mohammed V. Några dagar senare kunde jag själv se de krossade fönsterrutorna och notera att träden i allén och på det lilla torget mittemot postkontoret och McDonald´s klätts in i rödgröna marockanska flaggor. Över en av gågatorna hängde en banderoll där det stod ”Gud bevare Konungen” på arabiska.

Senare fick jag veta att polisen inte ingripit då demonstranterna ropat antiamerikanska slagord och gått till angrepp mot bankkontor och hamburgerimperiets lokala servering. Men att de hade filmats av civilklädda spanare och några dagar efter demonstrationerna hade 70 personer gripits och blivit dömda till tio års fängelse. Även en del poliser hade fått fängelse för sin underlåtenhet. Jag föreställer mig att rättegångarna måste ha varit ganska summariska eftersom de blev avklarade så snabbt. Och tio år i marrockanskt fängelse låter inte som någon lek, direkt.

Den allmänna inställningen verkade annars vara att de som demonstrerat varit ligister och upprorsmakare. Det var iallafall vad de flesta jag talade med sa – å andra sidan vet jag ju inte om de sa så för att de måste. Likaså verkade Mohammed VI, den sedan 1999 regerande kungen, vara omåttligt populär. Reforminriktad och demokratisk, sa folk. Hans porträtt fanns överallt – i hotellets reception, på växlingskontoret, på posten, ja till och med uppe i de berbiska bergsbyar vi besökte. Samma dag vi åkte hem förbereddes festligheter, då Mohammeds dotter prinsessan Khadidja skulle fylla år. Vår taxichaufför hade döpt sin egen dotter efter kungens – och inte efter profetens hustru (som ju också hette Khadidja).

Det påstås för övrigt att kung Mohammed VI är ättling i rakt nedstigande led till självaste Profeten. Jag kände mig lättad över att höra att vår taxichaufför betvivlade den saken. För det har gått för lång tid sedan Profetens levnad för att kunna säga säkert vem som är ättling till honom och inte, påpekade Abdul. Det kunde jag ju bara hålla med om.

Å andra sidan var han övertygad om att folk var längre förr i världen. ”Adam var ju nio meter lång” konstaterade Abdul och ville samtidigt förhöra sig om huruvida jag kände till geologins utveckling – först var som bekant allt hav. ”Nuförtiden är folk inte alls lika långa” suckade han, då han begrundade den kraftigt förkortade genomsnittslängden som ett resultat av syndafallet och mänsklighetens fördärv. ”Tror du verkligen på det?” undrade jag. ”Det finns inga som helst belägg, ingenstans har man hittat några nio meter långa mänskliga kvarlämningar”.” Kanske det” sa Abdul, ”men du vet att de hade ju inte samma metersystem på den tiden. Det här var gamla forntida meter.”

Jag såg att han tvivlade på sina egna ord men då tillade han ”jag måste tro på vad profeten säger”. När jag berättade att i Sverige är vi längre nu än vi var för hundra år sedan, skakade han betänksamt på huvudet.

dagens charmoffensiv – Sverigebilden räddad!

Idag har Bildt varit intervjuad i stort sett överallt på grund av ”UD-Leaks” – en skämtsam benämning hos bland andra Studio Ett på de ”hittills hemligstämplade dokument” rörande Sovjetunionens upplösning som idag släpps av UD.

Citationstecknet skriver jag dit eftersom Lars Fredén och Dag Sebastian Ahlander (uppger DN) redan gett ut böcker där det viktigaste i UD:s material finns med.

”Hemligstämpeln” skulle varit kvar i 30 år till, om inte Bildt ryckt in i öppenhetens anda:

- Framför allt är det ett bidrag till historieskrivningen, säger Carl Bildt i Ekot , som i sin tur lånat klipp från telefonintervju gjord av Studio Ett.

Säkert är materialet intressant, även om släppet av det inte var alldeles oplanerat och på så sätt inte något ”Leaks” alls. God utdelning gav det dock – ”Sverige var det bäst informerade landet i världen, och detta är fortfarande ett område där vår analytiska kapacitet är stor”.

Tack och lov. Andas ut. Sverigebilden är räddad!

Så långt borta och ändå så nära

Den direktsända utrikespolitiska debatten skulle just börja. Jag hann höra de första meningarna av Bildts utrikesdeklaration – ”Den europeiska rösten behövs i världen. Och Sverige behövs i Europa” deklarerade han på myndig halländska. Carl Bildt – hallänning, svensk, europé – fortsatte sedan med ”röst för frihet” och ”kraft för fred” innan jag tog av mig lurarna.

För jag befann mig på seminariet Oljans roll i Afrikas nyaste stat . Det handlade om Lundin Oils inblandning i händelser i Sudan mellan 1997 och 2003, för vilka kammaråklagare Magnus Elving i somras beslutade inleda en förundersökning om folkrättsbrott. Bland annat ska 12 000 personer ha blivit dödade när oljefälten ”rensades” från civil befokning (”clean the villages” som det stod i ett dokument som visades). Lundin Oil har tidigare hävdat att dessa områden var obefolkade. Stora arealer jordbruksmark har förstörts. Och Carl Bildt satt i styrelsen för Lundin Oil under den aktuella perioden.

Två hitresta representanter för Afrikas nyaste stat närvarade vid seminariet. De inleder nu diskussioner med bland andra SIDA om kompensation. De vill ha ett sjukhus, tillexempel. De säger att Sveriges rykte står på spel. Och de har bett Carl Bildt om ett möte, men han lät hälsa genom sin sekreterare att han inte hade tid.

Ett par kvarter bort, så gott som inom synhåll från Medelhavsmuséet där vi befinner oss, står utrikesministern och talar om fred och frihet. Kanske är det därför han inte har tid att träffa delegationen från Södra Sudan. Eller kanske ingår det inte i en utrikesministers uppgifter att träffa delegationer från nybildade stater. Vad vet jag. Jag vet bara att avståndet mellan kvarteret Johannes Större – där Medelhavsmuseet och UD ligger – och Riksdagshuset aldrig varit längre.

Så långt borta. Och ändå så nära.

men Fredrik….?

…hur menar du nu? Här har jag väntat hela dagen på dina tips om hur jag ska byta min hyrestvåa mot en villa (se Käre Statsministern). Och inte fått några, istället skickar du ut ett pressmeddelande om att tjaaa, vad?

Såhär säger du:”…. hyresrätten har absolut funktion på hyresmarknaden i att möjliggöra rörlighet för grupper som har svårt att orka med att betala kapitalinsatser, för att möta den rörlighet på arbetsmarknaden som vi i allmänhet bejakar. Då är det bättre med hyresrätter många gånger än ägda alternativ, men då ska dom fungera som hyresrätter och problemet är att det gör dom ju inte.”

Jag anstränger mig jättemycket för att förstå vad det är du menar. Gunilla Herlitz menar för sin del att det inte fanns några faktafel i DN-artikeln. . Den var för övrigt fullt läsbar. Men tydligen anser du att du blev felciterad – eller varför går du ut med detta pressmeddelande?

OK. jag gör ett försök att begripa. Jag har, rent generellt, inte något klent förstånd. Iallafall klarade jag tentan på kursen Materiens minsta byggstenar. Den handlar om partikelfysik, vilket är både svårbegripligt och intressant. Du kanske också gått den?

Dechiffreringsförsök:

Först har vi det här med den ”absoluta funktionen” som du refererar till. Vad är det för skillnad på en absolut funktion och en funktion? Antingen funkar grejer eller också funkar de inte. Om vi inte talar kvantmekanik, för isåfall kan ju partiklars tillstånd både vara och inte vara, det finns exempelvis virtuella partiklar. Men nu pratade vi ju bostäder?

”Möjliggöra rörlighet”. Alltså, jag bor inte för att röra på mig. Det vill säga: jag rör på mig men kanske inte så mycket inne i själva lägenheten. När jag vill röra på mig, brukar jag ta en promenad eller gå till gymet. Eller menar du det metaforiskt – att jag ska flytta? Ja, det var väl det jag sa redan igår. Du gillar inte att jag bor på det här sättet.

”Som har svårt att orka med att betala kapitalinsatser” – nu är du nästan begriplig faktiskt. Det verkar som om du förstått att hyresrätt inte innebär köpeskilling eller skuldsättning hos banken.

Men sen blir det knepigt igen: ”För att möta den rörlighet på arbetsmarknaden som vi i allmänhet bejakar”. Fredrik, vill du alltså att jag byta jobb? Tala om för mig vad du tycker jag ska jobba med, och var!

Det där ”som vi i allmänhet bejakar” – är det Pluralis Majestatis? Det trodde jag att bara kungen använde, och knappt ens han, väl? Vilka är ”vi”? Du och Filippa? Ditt parti? Täbyborna? Vilka, mer exakt, är det du representerar när du säger ”vi”?

”Då är det bättre med hyresrätter många gånger än ägda alternativ, men då ska dom fungera som hyresrätter och problemet är att det gör dom ju inte”. Jag har bott i hyresrätt i ganska många år nu och jag kan lova dig att det fungerar. Detta sagt helt utan att veta något om vad du själv har för erfarenhet av att bo i hyresrätt. Det kanske inte alls fungerade för din del?

När du nu säger att det inte fungerar att bo som jag gör, måste jag återigen få fråga: var är instruktionerna om villabytet som du tipsade om igår?

måsteläsning

Den här bloggen är helt fantastisk! Informativ, upplysande och väldigt rolig att läsa för oss som inte har en susning om vare sig kraghjulsdrev eller kinabuffar (vad är det?). Exakta klockslag bidrar till autenciteten. Det finns mycket att lära sig av en rulltrapsreparatör i Flemingsberg!