virginia woolf – inte som myten

Det har varit en glädje att höra Kristina Törnqvist läsa ur Virginia Woolfs dagböcker om förmiddagarna. Få författare är omgivna av sådan kompakt mytbildning som Virginia Woolf – en myt som förstärktes av filmen Timmarna. Ni vet: Virginia är olycklig. Virginia är deprimerad och passiv. Virginia lever isolerat och beter sig asocialt.

När man tar del av dagböckerna tonar en annan bild fram. Virginia själv, som väl ändå får betraktas som en förstahandskälla (? ja, man kan ju undra eftersom få som uttalar sig om henne eller gör filmer om henne verkar ha intresserat sig för hur hon själv beskrev sin tillvaro) berättar om ett liv fyllt av middagsbjudningar, konserter och teaterbesök och livligt umgänge med vänner och bekanta.
På en enda dag kunde hon närvara vid fem olika tillställningar! Fler bjudningar än antalet veckodagar var inte ovanligt. Lägg därtill det livliga umgänget i hemmet – tidvis fungerade Virginias hem som något av ett centrum för Bloomsburygruppen.

Virginia klagar ibland över att bli avbruten i sitt arbete på grund av sitt intensiva sällskapsliv. Någon isolering får man leta efter.

Bekanta var sådana personer som Sigmund Freud – som för övrigt gav henne en narciss när hon kom på besök.

Ofta befann hon sig på resande fot – turnéer, uppläsningar, föredrag. Dessemellan skrev hon recensioner, artiklar och annat för tidningar för att dra in en inkomst. Hemmavid var det full rulle med bokförlaget hon startade ihop med maken och som minsann inte var något latmansgöra (de tryckte själva med typer och klistrade etiketter för hand, plus all korrespondens med beställningar av böcker) och de gav ut många av tidens mer särpräglade författare som annars inte hade blivit utgivna då – exempelvis Gertrude Stein. Dessutom skrev hon som alla vet en hel del bra böcker. Hon måste ha varit en sällsynt energisk människa.

Hon förefaller ha varit initiativrik även i hemlivet, hon hittar och köper hus på landet, hon släpar kolsäckar, hon röjer byrålådor o s v.

Därtill var hon lyckligt gift. Hon skriver ömt om sin ”L”.

Det är förvisso sant att Virginia Woolf blev deprimerad och så småningom tog sitt liv. Det är också sant att hon hade perioder när hon inte fick saker gjorda, och dagar när hon bara låg i sängen och stirrade i taket.

När man lyssnat på dagböckerna, framstår kriget som den mest bidragande orsaken till hennes slutliga, djupa depression. Hon avfärdar tidigt Hitler som ”galen” och ser hur en stor dödsmaskin sätter igång. ”Allt hänger över oss”, berättar hon och beskriver hur människor i London går omkring med gasmasker i mörkret.

Hennes klarsynthet och humor – och att hon faktiskt måste ha varit en utpräglad sällskapsmänniska för att inte säga intensivminglare – är sidor av Virginia Woolf som sällan kommer fram.

Tack P1 och alla inblandade bakom Radioföljetongen för dessa högtidsstunder!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s