digital aktivism i gamla stan

Ikväll besökte jag Global Reporting i Gamla Stan. Temat för kvällens Global Bar var digital aktivism och i panelen fanns Dror Feiler, känd aktivist, musiker och konstnär, Joakim Wohlfeil, strateg på Diakonia och Jan Lindgren, kampanjledare från Piratpartiet. Samtalet leddes av David Isaksson.

Dror Feiler berättade om sin långa bana som aktivist. Han var född in i aktivismen, sa han, och berättade att hans 85-åriga mor går runt i Italien för att samla protester mot kriget i Ghaza. Han menade att digital aktivism inte är riktig aktivism. Det måste leda fram till något i vardagen, såsom att fatta ett beslut och att göra något konkret. Tillexempel att placera bilder på dödade palestinska barn vid fruktdisken på ICA för att folk inte ska köpa israeliska apelsiner. Då leder det till något. ”Jag vill förändra världen” sa Feiler. Att enbart tycka något är inte detsamma som att vara aktivist, menade Dror. Och han var besviken över att av 20 000 anmälda på Facebook för att komma på en demonstration, dyker bara 12 000 upp i själva verket.

Joakim Wohlfeil, med ett förflutet i såväl IT- som reklambranscherna, talade om de olika villkor som gäller för kampanjer i den digitala världen jämfört med den ”analoga”. Det går inflation i causes, inflikade Isaksson vid en punkt i debatten, och Wohlfeil följde upp med att dra en parallell med direktreklamen. Hur den helt enkelt blir slängd när det kommer för mycket av den. ”På Diakonia har vi just börjat blogga och funderar över om vi ska behandla bloggkommentarer som pressmeddelanden” berättade Joakim självironiskt med en blick mot Piratpartiets representant. Joakim menade att digitala meddelanden kan vara opersonliga på ett sätt som inte det mänskliga mötet är.

Jan Lindgren berättade att han varit med i Piratpartiet i tre år och under den tiden har hunnit arrangera flera demonstrationer. Han såg inte riktigt någon motsats mellan digital aktivism och ”analog”. Tvärtom hade tvåtusen personer dykt upp på FRA-demonstrationen utanför Riksdagen, vilket var långt fler än man kanske trott innan. Jan framhöll också att digitala forum ger annat utrymme för reflektion. Man kan fundera någon timme innan man skriver ett inlägg och dessutom ta del av många andras innan man gör det. Inte minst för blyga personer, som kanske inte känner sig bekväma med att tala inför en massa folk, är digitala forum ett bra sätt att kunna komma till tals.

Det var inget fel på engagemanget hos publiken. Flera inlägg gjordes, och själv kunde jag inte heller hålla mig. Jag förstod inte varför man anses förvandlas till en icke-människa såfort man sitter bakom en dator. Bakom varje dator finns ju en användare? Andra tyckte att digitala namnunderskrifter inte var lika mycket värda som namnunderskrifter på papper. Jan berättade att en minister hade sagt att 70 000 medlemmar på FB var en ”högljudd minoritet” – detta trots att det är fler medlemmar än vad den aktuella ministerns eget parti har. Flera i publiken framhöll att de själva jobbade sedan många år i IT-branschen men ännu inte värderade digital aktivism lika mycket som ”analog”. (I efterhand slog det mig att det är ungefär som att säga att man jobbar som kock på en restaurang, men aldrig i livet skulle få för sig att äta på krogen?)

En ung kvinna i publiken kritiserade det snäva Sverige-perspektivet i debatten och framhöll hur man egentligen diskuterade ett lyxproblem, eftersom det i många länder i världen är förenat med livsfara att vara aktivist. Men att man på nätet kan engagera sig och sprida information som annars inte skulle blivit känd.

Slutligen anfördes argumentet om den dåliga källkritiken på nätet. Det finns så mycket konstiga rättshaverister och man vet inte var materialet egentligen kommer ifrån. Då kunde jag inte hålla mig, igen. Refererade till hur FNL-aktivisternas källkritik funkat, och erinrade om 68:ornas positiva hållning till Ho Chi Min. ”DÅ hade man minsann koll på källkritiken???” undrade jag och menade att ”Fler ögon ser fler bättre än färre”.

Sen gick debatten vidare kring ”bloggbävningar” och annat och många fler intressanta argument framfördes. Utanför fortsatte diskussionen över generationsgränserna. En lyckad kväll!

Annonser

4 kommentarer

Filed under 1

4 responses to “digital aktivism i gamla stan

  1. Det var verkligen en lyckad kväll. Jag hade mycket kul och det var väldigt trevligt. Ska försöka hinna med att skriva nåt eget om kvällen idag.

    En rolig sak när jag pratade med Rick om det här och drog upp diskussionerna om skillnaden mellan digital och analog aktivism. Det första han sa var: ”Som om det finns nån skillnad.” 🙂

    • Ja, det var trevligt 🙂 Som sagt: det vore intressant att se hur den där metamorfosen ser ut när verkliga människor förvandlas till overkliga. Det borde alltså inträffa ungefär när man sätter på datorn. Just nu är jag tillexempel overklig, men hux flux! Rätt var det är går jag runt på gatorna som en vanlig man (precis som Fantomen)…Ska ta mig ett glas mjölk nu, apropå det:-)

  2. Oh, ja. Jag är väldigt fascinerad av hur folk går från att vara verkliga till overkliga och tvärtom mest hela tiden. 😀

  3. Pingback: Digital och analog aktivism « Jan Lindgren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s