mea culpa (den svenska modellen)

….mea maxima culpa. Naturligtvis är det som Anders Kjellberg sa i OBS! i P1 tidigare idag. Ingenting sedan storstrejken 1909 har lett till att så många lämnar facket som de förändringar i A-kassereglerna regeringen införde för ett par år sen. De grupper som tjänar minst, har fått störst avgiftsökningar och de grupper som tjänar mest har de lägsta avgifterna. Något som är tänkt att förebygga alltför höga lönekrav. Ju högre arbetslöshet för yrkesgrupperna i en A-kassa, desto högre avgifter. Den första maj av alla dagar höjs metallindustriarbetarnas A-kasseavgifter.
De höjda avgifterna gör de fåprocentiga lönehöjningarna till en chimär. Dessutom är arbetarna med och betalar för allt det där som började med subprimelånen i USA.

I enlighet med regeringens arbetslinje ska de nya A-kassereglerna fungera som något som gör att folk (av den mer vanliga sorten då förstås) inte går och drar benen efter sig utan ”kommer i arbete”. Vilket möjligen skulle kunna vara idé under bättre eller iallafall normala omständigheter, sa Kjellberg, men knappast i tider som dessa.

Kjellberg är docent i sociologi och har forskat på arbetsliv och organisationer i decennier.

Närmare en och en halv miljon står idag utanför A-kassan (1, 4 miljoner). Tänk på det en stund. Det är lika många som Islands samlade befolkning. Nästan fem gånger om!!

Jag tror att beslutet om A-kassereglerna kan komma att visa sig vara ett historiskt misstag. För vad ska folk göra? Milt uttryckt kan man väl säga att socialförsäkringssystemet inte hängt med riktigt i svängarna. Är man utan fallskärm och saknar förmögenhet, får man gå till socialen utan A-kassa. Det yttersta skyddsnätet ska alltså gälla för väldigt många.

Att gå med nu i A-kassan kanske inte framstår som en jättebra idé för alla. Medlemsskap räcker inte, man måste också ha arbetat en viss tid och betala ett visst antal numera förhöjda avgifter under ett visst antal månader. Och den som inte arbetar, får högre skatt!

Och allt detta gäller alldeles oavsett om, när och var ett jobb kan finnas. Vilket under rådande omständigheter kanske inte är så sannolikt. Om man får tro arbetslöshetskurvorna.

Tips: håll koll på antalet vräkningar framöver! Jag tror de kan komma att öka. Liksom antalet konkurser. Och kommunernas kostnader. Vågat???! Jag tar ändå en chans. Men så har jag också alltid varit mesig av mig.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s