min kamp för att bli verklig

Är han verklig? Finns han på riktigt?

Är han verklig? Finns han på riktigt?

Ingen har väl kunnat undgå Göran Hägglunds utspel förra veckan om ”Verklighetens Folk”?

Själv tror jag att Göran Hägglund är verklig, men alldeles säker är jag inte. Det är det svårt att vara, tycker jag. Men OK, säg att Göran verkligen finns. I verkligheten. Han bor där i sitt oerhört verkliga radhus i Jönköpingstrakten, och sitter vid sitt verkligen jätteverkliga köksbord och umgås med sin superverkliga familj. Som verkligen finns.

Jag har förstått två saker. Det första är att ingen kan tas på allvar som inte är verklig. Därför vill vi alla vara verkliga.
Det andra är att just köksbordet spelar en avgörande roll för att kunna tillhöra Verklighetens Folk.
Att vara verklig i badrummet går liksom inte. Inte heller verkar det gå för sig att vara verklig i tillexempel sovrummet, eller på jobbet.
Sitta och vara verklig i vardagsrumssoffan är verkligen (?) inte aktuellt. Utan det är köksbordet som gäller. Ingenstans är en människa så verklig som där. Det är vid köksbordet – helst i ett radhus – som verkligheten inträder!

Det här förutsätter att man för det första har någonstans att bo (de som inte har det kan inte vara verkliga, då de av lätt insedda skäl inte kan ha ett köksbord att sitta vid). För det andra förutsätter det att ett köksbord verkligen får plats i köket (här faller många bort som bor i mindre lägenheter). För det tredje måste det finnas tid att sitta ner vid köksbordet. Det vet jag många som inte har.

Tack Göran för att du får mig att förstå att alla dessa människor inte är verkliga och att jag följaktligen inte behöver ta dem på allvar! De kanske går omkring och tror att de finns, men det gör de alltså inte. För de sitter inte vid köksbordet och tillhör inte Verklighetens Folk.

Jag har ett köksbord!!! HURRA!!!! Nu infinner sig ett problem. Jag vill ju gärna tillhöra Verklighetens Folk såklart, men sitter uppriktigt sagt sällan vid köksbordet. När jag arbetar, sitter jag vid mitt skrivbord. Där är det inte särskilt verkligt att vara, vad jag förstår. Så nu har jag bestämt mig. Idag ska jag arbeta vid köksbordet! Och känna mig verklig!!

Dessvärre har jag insett en annan sak också. För att tillhöra Verklighetens Folk på riktigt måste man gilla fotboll. Därför hade jag Sportnytt på hela kvällen igår. Jag blundade när det var en halv minut om ridsport. Får jag vara med då, Göran? Räknas jag? Finns jag?

Nu måste jag sluta eftersom köksbordet kallar. Kram på er alla medmänniskor och andra!

Annonser

3 kommentarer

Filed under 1

3 responses to “min kamp för att bli verklig

  1. intefanny

    Här har vi ytterliggare en svår fråga: kan man verkligen påstå att ditt bord är ett köksbord? Står det verkligen i köket, för vad jag minns så är det någon slags avskiljning där, förvisso inte en dörr, men ändå. Vad krävs egentligen för att en yta ska ingå i köket, eller för att det ska vara ett separat rum. Hur löser man definitionsproblemet som uppstår med öppen planlösning.

  2. Shit också! Jag är avslöjad…. Här trodde jag att jag kunde komma undan med köksbord i MATRUMMET men som den uppmärksamma Fanny noterar – i köket finns det inget bord.

    Ja, det är ett definitionsproblem med öppen planlösning, absolut. Var går egentligen gränsen för ett KÖKS-bord??

  3. Pingback: FRA(var debatten tog vägen). « Intefanny – Den rabiata orakade flat-feministen Fanny.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s