long time no c (igen) – reflektioner kring jämställdhet i journalistiken

Det var längesen jag skrev något här (igen) och jag försöker förstå vad det beror på. Det är ju faktiskt inte ett dugg svårt att blogga, och jag har ju saker att berätta vill jag tro. Senaste tiden har varit full av arbete (skyller på det!) med ett otal artiklar om jämställdhetsintegrering (sug på det ordet:-).

Så jag sitter hela dagarna och ordbajsar sådant som ”kommundirektörsberedning” (ja, det är faktiskt ett begrepp inom svensk offentlig förvaltning, åtminstone lokalt) och ”konsekvensanalysverktyg” (mer allmänt spritt ordbajs över alla landets regionförbund, landsting och kommuner). På sätt och vis gör det mig lite beklämd å det stackars språkets vägnar. Det kan ju inte försvara sig när jag skriver så. Och det kan inte jag heller, för jag måste återge vad som sägs på ett korrekt sätt om inte de som pratar i artiklarna ska känna sig felciterade. I vissa lägen är det ganska svårt att göra läsning av det, iallafall om man vill tro att någon ska läsa det frivilligt. Men det kanske ingen gör, å andra sidan.

Tänk så mycket enklare – och roligare! – det var att skriva för Novellen eller VeckoRevyn eller Damernas Värld, tidningar som ett (ganska stort) antal människor gick och köpte i kiosken av alldeles egen fri vilja. För att de tyckte om att läsa vad som stod där och inget annat. Jag kanske alldeles borde byta spår och återvända till den baktalade, förhatliga, kommersialiserade, kolorerade – och kvinnodominerade! – veckopressen.

En reflektion apropå jämställdhet när det gäller press är att i stort sett alla den kvinnodominerade veckopressens innovationer (tekniskt – exempelvis off-set när det var nytt – och journalistiskt – exempelvis personporträttet – och fackmaterial sedan länge tagits över av den åtminstone dåförtiden mansdominerade kvällspressen (inredning, matlagning, mode, trender, kändisar etc). Faktiskt även av dagspress (alltså morgontidningar) när jag tänker efter. Och det är i takt med att know-how och medarbetare köpts över från den kvinnodominerade veckopressen till den mansdominerade dagspressen som statusen höjts för den typen av journalistik. Vad är riktigt trashy idag när hemma-hos-reportage sänds i varje TV-kanal? Bergis är det kvinnodominerat.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under allmänt, tidningar, tv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s