Kategoriarkiv: 1

brott och vinstmarginaler

Christian Engström skriver i sin blogg om hur han blivit uppringd av den mutade polisen Jim Keyzer. Jag önskar så mycket att jag kunde tro att alltihop bara handlar om en enda persons tvivelaktiga moral, men korruption inom rättsväsendet är nog en trovärdigare förklaring. Historierna om Keyzers förehavanden har nu blivit en följetong i bloggvärlden, den som vill kan följa hans förehavanden bakåt i tiden. Det verkar inte som om han är speciellt laglydig – han drar sig tillexempel inte för hot – men i ljuset av brottsmisstankarna mot Stockholms före detta polismästare börjar vi vänja oss vid tanken att det inte är självklart att poliser följer lagen.

Ännu mer intressant är Engströms inlägg om dataroaming i Europa, där mobiloperatörerna tar ut sådana vinster (hundra gånger produktionskostnaden) att ingen använder tjänsterna. Teknologin finns, men kan inte användas på grund av girighet från operatörernas sida. Infrastruktur vi verkligen skulle behöva ligger i malpåse eftersom operatörerna hellre tjänar ohemult mycket pengar på de få som använder tjänsterna av misstag än sänker priset så att de skulle kunna bli tillgängliga för alla. Ett effektivt sätt att förhindra handel och utbyte av tjänster och idéer som det tydligen – i likhet med samtalstaxorna för röstsamtal – måste lagstiftas kring innan näringslivet kan tänkas vilja bidra till fri konkurrens.

Annonser

Lämna en kommentar

Under 1

läget i Svedala (Old Svithjòd)

Läget i Svedala: Temperaturer på minus 40 grader väntas i natt på flera
håll i landet (i Stockholmsområdet håller det sig runt bara minus 20)

Elpriset har nått rekordnivåer (över 13 kronor kWh igår).
De tåg som går stannar i Hallsberg. Människor får sitta inlåsta i
nio-tio timmar och får hela tiden olika besked (tåget går, tåget går
inte…SJ skyller på Banverket, Banverket på SJ).

På radion intervjuades en mamma med två små barn som hade väntat på
Göteborgs Central i två dagar på att komma hem och till slut tog flyget.
SJ säger att de inte ersätter några resenärer, för det är ”force majeure”

Sophanteringen fungerar inte, trottoarerna sandas och plogas inte. Folk
halkar omkull och risken att få istappar i huvudet är överhängande (!).
Fastighetsägarna uppmanas att skotta taken. Sjukhusen är överlastade,
folk ligger i korridorer och nyopererade hjärtpatienter skickas hem mitt
i natten.

Lokalbefolkningen uppmanas att hålla sig hemma. Tunnelbanan går bara
mellan stationer under jord. Pendeltåget kan man glömma. Jobba hemma om
ni kan! vädjas det. Och flytta era bilar ut från stan! Ge er för övrigt
inte ut på vägarna! (en smula motsägelsefullt). De som bor i villa
(Värmdö, Lidingö) och åker bil är helt insnöade och kommer inte ut.
Vännner man inte hört av på åratal gråter och vill att man ska komma ut
och skotta deras villatomter. Vattenledningar fryser, hus som är
nybesiktigade och färdiga för försäljning drabbas av vattenskador,
bergvärmepumpar lägger av etc.

Idag kallade infrastrukturministern till krismöte på
Näringsdepartementet. Militär ska nu sättas in för att göra banvägar
fria från snö. Försummade investeringar (enkelspår fortfarande i stora
delar av Sverige) visar sitt rätta ansikte. Banverkets kraftiga bantning
och nerskärning av personal likaså.

Flera tak har rasat in på grund av snömängderna (och det faktum att det
fuskats sedan ansvaret flyttades från Byggnadsverket till ”egenkontroll”)

Senast en idrottshall där det skulle vara kaninhoppning och alla 1800
kaninerna dog. En liten flicka grät i sin sorg över kaninerna, men sa
samtidigt att det var ju tur det inte hände på dan för då hade en massa
människor dött också.

Mer snö väntas! Och fortsatt bister kyla.

Personligen stretar jag på min cykel och känner mig som Shackleton.
Frånsett lite snuva går det bra.

Lämna en kommentar

Under 1

dagens ros

…. till Britt-Marie Andersson, den rakryggade skånskan som förlorat två barn och blev uppringd från TV-programmet Det Okända – och fick veta att hennes döda dotter spökade.

– Dog hon en våldsam död? frågade researchern, berättade Britt-Marie i Debatt ikväll.

Vilken styrka, vilken integritet! Hatten av, all respekt och sympati för Britt-Marie.

Det var i övrigt en sorgesam debatt där det mesta kom att handla om huruvida spöken finns eller ej. Istället för att belysa den verkligt viktiga frågan: hur vi beter oss mot våra medmänniskor.

2 kommentarer

Under 1

perspektiv i enskede

Olle, 97.

Stockholm hade OS det året. Två år före första världskriget. Olle föddes i ett rum på bottenvåningen i ett hus som låg vid Klara Sjö. Nu är det sedan länge rivet tillsammans med de andra husen som låg där och ersatt av en motorväg som heter Klarastrandsleden. Men Olle har en oljemålning av hur det såg ut då. Den hänger på väggen. Huset var gult – Stockholmsgult – och hade tre våningar. Det fanns en liten brygga nere vid vattnet. Bryggargatan och Gamla Brogatan gick ända ner till sjön. ”Det är därför det heter Gamla Brogatan” berättar Olle. ”Den ledde till bron över till Kungsholmen innan de byggde Kungsbron”.

Ganska snart flyttade de upp till Gamla Bro. Där fick familjen en tvårumslägenhet med dass på gården. I kvarteren fanns kopparslagare, gjuterier, snickerier och andra hantverkare. På gården fanns stall med hästar som drog kärror. I närheten låg Oscarsteatern (den finns kvar!) och den stora centrala Saluhallen.

Olle minns hur man åkte ut till landet till släktingar för att få tag på mat under kriget. Det fanns en tullinspektion som noga granskade alla paket de hemkommande till stan hade med sig. Olles svärfar, som på den tiden bodde på Frejgatan, åkte ut till Marling i Uppland, där de hade bekanta. Därifrån fick han med sig stekfläsk. För att undgå inspektörerna och inte åka fast i någon kontroll, gick han av tåget vid Frescati på hemvägen och gick därifrån till Frejgatan. När han kom hem, kunde han inte hålla sig utan började genast steka fläsket. De bodde över gården, och när svärmor kom in på gården på väg hem från sitt kontorsarbete, kände hon doften. ”Den doften glömmer jag aldrig” sa hon efteråt. Grannarna kände den också, och undrade förstås var de hade fått tag på fläsk. Man kunde åka fast, och det gällde att vara försiktig.

Och det gick inte för sig att komma in på en tågperrong hursomhelst. På Centralstationen fick man lösa perrongbiljett om man ville vinka av. Livsmedelsinspektionen hade sina kontor intill på Vasagatan.

Olles dröm var att bli polis, som sin pappa. Pappan jagade brännvinssmugglare i skärgården och hörde till Klara polisdistrikt. Han dirigerade även trafiken i korsningen Kungsgatan/Vasagatan, dåtidens mest trafikerade korsning. Det fanns många industrier i närheten och det var viktigt att trafiken kunde flyta.

Men Olle var med om en olycka och blev av med ena ögat, så han fick inte bli polis. Fast vid andra världskrigets slutskede fick han ändå rycka in i armén. Han hamnade i Arvikatrakten, där de ”lekte krig” som Olle uttrycker det. Grävde skyttegravar och låtsades anfall. ”Inget av det hade hjälpt om de verkligen anfallit” säger Olle. Som tur var tog kriget slut efter bara några månader och han fick åka hem igen.

Olle gjorde karriär inom Ahlsell och avancerade till disponent. Han var ansvarig för både inköp och försäljning och minns embryot till datorer som kom på 50-talet. Eller om det nu var 60-talet. Hålkort var det iallafall. Det tog inte lång tid innan de var urmodiga och så fick de bytas ut mot modernare system.

Olle byggde också med egna händer ett hus i Långängen. Man fick lån från staten, så kallade egnahemslån. Det huset låg bara ett hus från där min mormor och morfar bodde. Sedan blev Olle omplacerad av Ahlsell och fick flytta till Härnösand. När han kom tillbaka till Stockholm, köpte han ett hus i Enskede. Och i Enskede har han hållit sig sedan dess.

Mormor och Olle hade träffats innan. På 20- och 30-talen, då mormor Gullan var servitris på Schumachers på Norrlandsgatan. Olle var förtjust i Gullan, men Gullan gifte sig så småningom med Stig. Dessförinnan var hon mycket omsusad och ute och dansade varje helg. Mormor var en riktig ärta. Olle satt på Ahlsells kontor mitt över och såg på Gullan när hon serverade. Han blev gift på sitt håll och fick med tiden två barn, en son och en dotter. Precis som Gullan fick med Stig.

Men så – när de båda var närmare 60 – dog först Olles fru och sedan Gullans man (min morfar). Då trodde mormor att livet var slut. Fast det var då det började! Olles och hennes liv tillsammans. I 33 år levde de ihop och de var mycket lyckliga. De reste till Kina, till Söderköping, till Roslagen. Och varje fredag köpte Olle en bukett blommor till mormor, för att visa att han älskade henne. Det blir 1716 buketter tillsammans, om jag räknat rätt.

Nu är Olle 97 år och alla han känner är döda. Utom en, tjugo år yngre, som började på Ahlsell när Olle var chef där. Mormor dog för sex år sedan. Innan dess var hon mycket sjuk. Olle hade vakat i flera dagar och jag sa åt honom att gå hem. Jag satt hos mormor och när jag kom hem ringde de och sa att hon var död. I början hade Olle svårt att förlåta mig detta, att mormor hade dött utan att han var med.

Det kan jag förstå. Jag älskar Olle, för han älskade min mormor. Och han är en så fin man!

2 kommentarer

Under 1

glädjebud

Den av allt att döma mycket sympatiskt inställda sajten inflytande.se rankar Sanna: Mina Ord som en ”förhållandevis inflytelsrik” blogg.

Hela redaktionen blev helt till sig! Sanna kastar konfetti, jag dansar och mig själv vet inte till sig av nya, högstämda tankar om sin egen betydelse.

Som om inte det räckte nåddes jag idag av nyheten om att ha blivit antagen till filosofiska institutionens kurs i argumentation.

Nästa år kan bli året då jag tar mig själv på outhärdligt allvar.

2 kommentarer

Under 1

en juldikt

Ser du stjärnan i det blå?
Jag vet vad du tänker på

Orättvisor, sorger och möda?
De sjuka, de fattiga, de döda?

Orkaner, land som dränks i vatten?
Lamslagna politiker i klimatdebatten

Din framtid, ditt liv, ditt ljus
Dina barn, dina lån, ditt hus

Dina amorteringar, din frisyr, din bil!
Dina kläder, ditt varumärke, din stil!

Ert sommarhus, er relation, ditt alkoholintag
Nog ska allt bli bättre en vacker dag

Långt från bullermyset och släktingskratten
lyser stjärnan tyst i julenatten.

3 kommentarer

Under 1

storskräll för weird science

….blev det på kvällen Stora Kulturbloggsprisutdelning. Weird Science vann både klassen för film&tv-bloggar och det allra förnämsta priset som kulturbloggarnas Kulturblogg.

En kanske mer oväntad pristagare var den pensionerade före detta Handelsombudsmannen Mogens H Andersson från Malmö, som kammade hem såväl Specialpriset som priset för bästa musikblogg med Operaloggen

Grattis säger Sanna och tar av sig hatten för alla inblandade, inte minst Rosemarie Södergren, som anordnat det hela. Hon driver annars Kulturbloggen

Jag var där, Rosemarie var där, Paggan var där, Staffan Hellstrand var där. Nästa år kommer säkert du också!

4 kommentarer

Under 1