Tag Archives: blåställ

män i blåställ

De dyker upp utan förvarning. Plötsligt bara står de där, liksom lösryckta från tid och rum. Du kan ha väntat många andra gånger. Länge. För har man kommit överens om en tid, är det inte då de kommer. Den omvända logiken gäller. Tidpunkten för blåställens ankomst är alltid en annan än den avtalade. Så även fakturan (mer om det senare).

Du kan fråga dem när de beräknar att deras arbete ska bli klart. Det kanske påverkar din vardag. Man behöver planera om man exempelvis ska vara utan badrum. Men pass på! Alla uppgifter du får är falsifikat. Och pratar du med hantverkare A, får du helt andra besked än om du pratar med hantverkare B. Det spelar nu ingen roll, eftersom vare sig hantverkare A:s eller hantverkare B:s besked brukar stämma.

När porten står uppställd i timmar på vid gavel mitt i vintern, beror det på hantverkare. De klarar inte av att stänga den själva. Hantverkare är nämligen inte alls så praktiska som man kan tro. Sådant som att stänga dörrar och att hitta strömbrytare för att släcka efter sig kan visa sig vara en ogörlig uppgift. I de evakuerade lägenheterna i bostadsrättsföreningen intill lät hantverkarna allt ljus stå på dygnet runt och över helgerna i flera månader. Så svårt kan det alltså vara att släcka vanliga lampor.

Allt ansvar är ditt. Du får be om ursäkt för att du finns och är i vägen. Du får städa efter dem. Du får släcka lyset efter dem. Du får betala dem. Du får koka kaffe åt dem. Du får vara glad om de överhuvudtaget kommer.

De kan även välja att se det som en ren provokation från din sida att du vill veta när de tänker vara i ditt hem. ”Ska väl du skita i! Ge oss nycklarna bara. Så kommer vi och går som vi vill”. Att du känner dig tveksam till ge dem dina nycklar – du kanske vill bespara dig upplevelsen av ännu en hantverkare (låssmed) och faktura (för nytt lås) – är ingenting annat än en förolämpning mot dessa hedersmän som ger ett sådant förtroendeingivande intryck.

Var beredd på att få en utskällning om dagen minst. ”Såna här jävla tavlor. Fy fan sån skit” fick jag veta av tre skickliga yrkesmän som skulle måla en vägg i ett angränsande rum i mitt hem. ”Har du en sån där fånig grej, hahahahaha” skämtade de glatt sinsemellan medan jag skamset fick undra vad det är för fel på mormors chiffonjé. Jag inser såhär i efterhand att jag borde ha frågat herrar målare vilka tavlor de tyckte om och skaffat sådana. Och förstås slängt alla tillhörigheter – ärvda eller inte – som skulle kunna tänkas irritera dessa fullblodsproffs när de utförde sina krävande arbetsuppgifter. Jag hade förstås möblerat om innan deras ankomst för att underlätta deras arbete, om någon nu trodde annat.

En bekant berättar hur en hantverkare som skulle renovera ett badrum kom med en verktygslåda. Gick in (förstås med skorna på, det gör alla hantverkare), såg sig omkring, lämnade verktygslådan och gick därifrån. Hördes därefter inte av på två veckor. Då ringde han och ville ha betalt. – För vad? Du har ju inte gjort något åt badrummet? – Jamen, jag var ju där och tittade! Betala!

Man tänker sig en tandläkare. ”Nu har jag tittat på dina tänder. Så nu får du en räkning. Behandling? Laga tänder? Tandvärk? Vet jag inget om.” Eller: ”Jaja vi sa tisdag klockan åtta, men du vet Nisse i UpplandsVäsby ringde och då kan du ju inte begära att jag ska finnas här”.

En äldre dam jag känner har blivit utlokaliserad för stambyten. Hon bor i en evakueringslägenhet sedan åtta månader. Arbetet skulle ta sex veckor. Först sa de att det skulle vara klart till jul. Sedan att det skulle vara klart i februari. Nästa slutdatum var i april någon gång. Nu är det eventuell återflyttning till midsommar som gäller. Den äldre damen, klok och erfaren, drog till med en rejäl marginal redan från början, tyst för sig själv. Nu hoppas hon att det inte är helt orealistiskt att kunna flytta hem till nästa jul. ”Det värsta är ovissheten. Jag skulle gärna ta allt praktiskt besvär om jag bara visste när jag får flytta hem igen. Det är jobbigt att inte veta” säger hon.

En annan bekant berättar om hur hantverkare lämnat sina smutsiga overaller tillsammans med delar av grannens badrum på hallgolvet för henne att ta hand om. Hantverkarna blev verkligt förnärmade när hon antydde att de kanske skulle kunna ta hand om sin smutstvätt och sitt skräp själva.

En kompis sitter i styrelsen för en bostadsrättsförening. Där väntar de fortfarande på besked om när hantverkarna ska bli klara. Dumt nog skrev de inte in i kontraktet att firman skulle kompensera föreningen om arbetet inte blev utfört i tid. Så nu blir firman aldrig klar. Det drar ut på tiden helt enkelt. Ju längre tid det hela tar, ju mer betalt får firman. Företaget de anlitar har kläckt den perfekta affärsidén: ju mindre effektivt man utnyttjar sin arbetstid, desto större intäkter!

Mannen i blåställ, sinnebilden för en hederlig arbetare, är oförmögen att planera sitt arbete och ser det inte sällan som en hederssak att smita undan skatten. Han värderas i pengar minst tre gånger högre än en bibliotekarie. Vad är några års högskoleutbildning jämfört med Riktiga Yrkesmän? Jag bara undrar.

Lämna en kommentar

Filed under allmänt